Innan du lyssnar
Flamencopalos: en lyssnarguide
Vad en palo är, den 12-taktscykel som ligger bakom många av dem, och sex stilar du kan höra på en show i Granada, från soleá till bulerías.
Boka din plats på La Alboreá ↗Vad en palo är
En palo är en flamencostil, definierad av sin rytm, sitt modus, sin versform och platsen den kommer från. En typisk flamencokonsert med sång och gitarr är en serie stycken i olika palos. Varje stycke är en uppsättning verser, punkterade av gitarrinterludier kallade falsetas, och gitarristen inleder med att sätta tonarten, rytmen och tempot. Du behöver inte kunna namnge palos för att njuta av en show, men att känna till några hjälper dig att höra varför ett stycke känns långsamt och tungt och nästa känns som en fest.
Compás: cykeln under ytan
Compás är det spanska ordet för den rytmiska cykeln i en palo. Många flamencopalos använder en 12-taktscykel med betoningar på särskilda ställen, och gitarristen markerar den genom att strumma eller knacka på locket. När det inte finns någon gitarr hålls cykeln av handklappningar, kallade palmas, eller av knogar mot ett bord. I ett litet rum kan du ofta höra compás i klappningen innan du lägger märke till den i gitarren. Om du kan hitta betoningen som upprepas har du hittat compás.
Soleá och seguiriya
Soleá är en palo i 12 takter. Lyssna efter hur sångaren sträcker ut varje rad mot den stadiga cykel som gitarren och klappningen håller under. Seguiriya är bland de djupaste av sångerna, uppbyggd kring quejío, det sjungna klagoropet. Dess rytm kan låta oregelbunden för en förstagångslyssnare: Wikipedias artikel om flamenco noterar en uppenbar brist på regelbunden rytm, särskilt i seguiriyas. Det är en del av varför den känns så rå.
Granaína: Granadas egen sång
Granaína tillhör familjen levante-sånger och hämtar sin struktur från fandango, precis som malagueña. De flesta experter tillskriver dess skapelse till Antonio Chacón, som tillbringade lång tid i Granada omkring 1890. Den sjungs utan fast takt, och gitarren spelas i en tonart som passar dess höga tessitura. Utan en fast takt att följa har rösten utrymme att sträcka ut varje rad.
Taranta och gruvsångerna
Tarantan har sitt ursprung i gruvsångerna. Tusentals andalusiska lantarbetare, särskilt från de östra provinserna, migrerade till gruvdistrikten i Murcia, där tarantos och tarantas utvecklades. Under cafés cantantes tid separerades några av dessa sånger från dansen och gavs en fri rytm, vilket lät artisterna visa upp sig. Spelställets gitarsida nämner tarantan bland de palos som dess gitarrister spelar.
Alboreán: en bröllopssång
Alboreán har sitt namn från alboradas, av albor, som betyder gryning. Den sjungs främst vid romska bröllopsriter, och dess text handlar om äktenskap, vilket är anledningen till att den sällan hörs vid en konsert. Sångare har traditionellt trott att den bringar otur om den sjungs utanför ett bröllop. Den inleds ofta med en fri början och övergår sedan i ett tolvslagets mönster. Om du hör den på en scen, hör du ett ovanligt val.
Bulerías: finalen
Bulerías är en snabb stil med tolv slag som uppstod bland Jerez romska befolkning på 1800-talet, först som ett upptempoavslutning på soleán. Den är bland de mest populära och dramatiska palos och avslutar ofta en flamencoträff, med livlig dans, stampande och artisternas rop. Lyssna efter klappandet i grupper om sex mot tolvslagets cykel, vilket skapar det drag-och-släpp som får det att kännas som en fest.
Vem detta inte är för
Om du vill ha en låtlista eller ett tryckt program kommer flamencon att göra dig besviken. Artisterna väljer vad de framför på kvällen, och spelstället säger bara att de rör sig genom olika palos. Se den här guiden som ett sätt att lyssna, inte ett löfte om vad som står på programmet. Och om du helt enkelt vill njuta av dansen och gitarren kan du hoppa över den och låta timmen göra sitt.
Källor